Vi lyckas köra de sista miles in i Grand Island, Nebraska på ren viljestyrka då klockan är 3 på natten. Vi har helt missbedömt restiden och checkar till slut in på ett sunkigt Motell. En kraftig storm som benämns "Gustado" har just dragit genom staden och bland annat lyft upp ett lagerhus i luften och flyttat det ett par kvarter. På morgonen möter vi upp med Mark Robinson, vår Kanadensiska "Storm Chaser" som ska guida oss genom tornadoallén en vecka framöver. Mark är meteorolog i Toronto, sant tornado-freak och har en egen TV-show som heter Storm Chasers. Han lastar in ett ton med datorer och packningen sväller över. På vår Ford Explorers tak placerar han ett antal olika antenner. Bland annat till en komradio som kopplar ihop oss med de två andra bilar som ingår i vårt följe. I en bil kör Scott och Dave som är legendariska stormjägare med de mest extrema filmbilderna av tornados på sina meritlistor. De flesta klassiska youtube klipp av close encounters med tornados är tagna av Scott och Dave. Deras bil är pimpad med specialskydd mot hagel vilket är den största faran med att jaga stormar. Chansen att se en tornado i en supercell är extremt låg men decimeterstora hagelkulor är väldigt vanligt förekommande. I hjärtat av supercellen blir man bombarderad och har man otur krossas alla fönster i bilen. Efter att ha gått igenom prognoserna och bestämt oss för att satsa på en cell som verkar bubbla upp i södra Nebraska på gränsen till Kansas åker vi iväg. Efter 100 miles söderut över böljande vidsträckta åkrar i början av "The Great Plains", svänger vi in på en Subway för lunch och avvaktan inför en mer exakt bestämning av var supercellen kommer att bildas. På parkeringen möter vi ett helt koppel av stormjägare som alla har valt samma utgångspunkt för dagens jakt. Alla beundrar vår maskin och frågorna regnar över oss. Plötsligt är det panik och alla slänger sig likt brandmän in i sina bilar. Mark riggar upp sin GPS och radar i datorn och dirigerar vårt ekipage mot stormens öga. Vi befinner oss norr om cellen som rör sig sakta österut med en anticyklisk rörelse. Nu går det snabbt för vi vill genskjuta stormen och hamna på dess sydvästra sida. Just där uppstår det smala lågt hängande "wall cloud" i vilket tornadon kan utvecklas. Man kan betrakta tornadon som ett väldigt precist uttryck för hela supercellens totala kraft fokuserad i en punkt. Rotationen ökar successivt och likt en piruetterande konståkerska som drar in sina armar ökar hastigheten tills tornadon kan utvecklas. Lite som virveln i ett badkar på tömning. När vi ska genskjuta stormen hamnar vi i dess öga och utsätts plötsligt för ett skyfall som vi aldrig tidigare upplevt. Kraften i ovädret är obeskrivlig och nu inser vi att detta projekt är på allvar. Den skruvade skulpturen och antitornadomaskinen som ligger och hoppar på vårt flak känns plötsligt väldigt sårbar. När Marks radar går ner, och den stormjägarbil vi tagit rygg på vänder på en smal väg, uppstår panik. Vi befinner oss i stormens öga med noll sikt och i det område där tornadon kan passera om den tar mark. U-sväng med släp på översvämmad väg lyckas till slut efter en del manövrerande och skrik, och vi kan åka med ilfart västerut och lägga oss bakom stormen. Nu börjar jakten där det hela handlar om att positionera sig snett bakom stormen så vi kan följa dess utveckling och ha uppsikt över väggmolnet. Vi blåser genom det platta landskapet och Mark uppdaterar oss hela tiden om stormens vridningar och rörelser. Vi bestämmer oss för att försöka få upp vår maskin mitt i dess väg då stormen just bytt riktning söderut. Vi hittar en plats på en grusväg mitt i stormens väg och får 5 minuter på oss att ställa upp The Tornado Diverter. Vi hade inte förväntat oss sådan dramatik första stormjägardagen så vi har inte hunnit drilla vår uppsättningsmanöver. Efter lite fumlande och stress får vi till slut upp den, kopplar in högspänningsanläggningen och kör iväg. Vi betraktar stormen på avstånd med vår maskin som en liten David placerad rakt framför en framrusande Goliat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar