Vi möter upp med resten av vår karavan och komradion slås på. Mark pratar med Daniel som är en stormjägare från Australien. Han har en specialbyggd bil som står parkerad i USA när det inte är tornadosäsong. Den är utrustad med ett aluminiumtak och olika monterade go-pro kameror som dokumenterar när bilen bombarderas av hagel. Det verkar vara hans grej att åka rakt in i den del av stormen som producerar det största haglet.
När vi introducerar en ny term i stormjägarnas väderjargong - att släppa väder - to release weather, ökar aktiviteten över radion markant. Vi gör ett stopp för att avvakta var åskcellen kommer att byggas upp och när det fastställts kör vi ner mot norra Kansas igen. Nu upprepar sig dansen med stormens rotation och rörelse igen, och när vi befinner oss rakt framför det mörka väggmolnet så är rotationen ganska kraftig. Vi filmar rakt fram när Mark ropar - Tornado, on the grund, to the right. Vi ser ingenting, ingen svans, var är den? Mark smattrar fram en förklaring likt en exalterad idrottskommentator. Tornadon behöver inte synas men vi får plötsligt syn på den virvel som piskar upp damm vid horisonten 3 kilometer bort. En liten svans drar sig upp i molnet. Mark fångar den på bild och vi bestämmer oss snabbt för att "deploy the tornado diverter" då väggmolnet kan producera fler tornados i området vi befinner oss. Den här gången går det lite snabbare och vår skruvade maskin tar än en gång spjärn mot den olycksbådande himlen. När vi betraktar den på håll liknar den en manet tecknad av Ernst Haeckel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar