110603 Joplin

Vi rullar sakta in i Joplin som till en början liknar en helt vanlig stad i södra Missouri. Köpcentrum och den repetitiva raden av välkända snabbmatkedjor är länkade längst strippen in mot staden mitt. Men när såret öppnar sig är det en ofattbar syn. Vi kommer in precis där tornadon skapade som mest förödelse vid St John's sjukhus. Vi stannar vid en korsning och tittar ut över den 1,5 km breda gata av pulvriserad bebyggelse som sträcker sig 1 mil från stadens västra sida till den östra. När sirenerna ljöd strax efter 17-tiden den 23 maj hade invånarna 26 minuter på sig att söka skydd. Vad ingen visste var att de små tornados som inledde virvelstormen skulle foga sig samman till en F-5:a, den mest destruktiva kraft som kan uppstå i naturen. Vi talar med Aaron som sökte skydd med sin familj i sin svärmors källare. Det sista Aaron lade märke till innan han slängde sig ner under en hög av madrasser och filtar, var det märkliga vinande ljud som påminner om ett annalkande godståg. Under de 30 sekunder som tornadon rörde sig över deras hus stod tiden stilla, rummet fylldes med virvlande damm och Aaron bad till gud.
När tornadon passerat sprang han upp för att möta en fruktansvärd syn. Det kvarter som tidigare omgav det lilla huset var helt borta och plötsligt gick det att se horisonten igen. Aaron satte genast igång med att försöka rädda nödsatta människor och han reflekterar över hur katastrofen paradoxalt lockar fram det goda hos människor. Grannens nybyggda hus är helt bortryckt. Vi tycker att det ser ut som om man precis skall börja bygga. Grunden verkar just påbörjad. Huset flög 100 meter innan det splittrades mot ett träd. Grannarna gömde sig i badkaret som följde med upp i luften innan det tog mark i kvarteret längre bort. Mirakulöst nog överlevde dom och det slående är att så många av historierna som berättas om katastrofen har ett gott slut. För ser man på den näst intill totala utradering av de 8000 hus som stod i tornadons väg så är det bisarrt att "endast" 130 människor dog. En stor tragedi men det hade kunna sluta mycket värre. Det enda ord som går att häfta vid den malström av krossad materia som omger oss är: abstrakt. Solen går dock fortfarande ned och en vansinnig bild uppstår där det glödande klotet sänker sig ned över ett landskap av vrakspillror.